Lyssnade på "Sommar" idag - det var Björn Ulveus som var dagens pratare... han pratade om minnet och jag för min del mindes att vi _nog_ gick på Stockholms universitet tillsammans på -60-talet, precis då han var på väg att bli en stor kändis.. Fick för mig att kolla om jag via internet kunde hitta om mitt minne stämde... hittade (förstås!) rätt mycket om honom - bla att han är medlem i humanisterna som jag skrev om igår... länkade vidare till dem och mindes samtidigt att Björn för något år sedan var inblandad i någon debatt om religion... Hittade mycket på internet om humanisterna också. En del kallar dem "humanisterna" (med citationstecken) eftersom de lagt beslag på ett begrepp (humanist) som knappast kan stämma med deras lära. Kan erkänna att de för mig var okända före Almedalen... Och om Björn Ulveus tid på Stockholms universitet hittade jag inget ... Däremot att han skrivit:

DU MÅSTE FINNAS (ur Kristina från Duvemåla)

Du fördrev mig gud, från mitt hemland slets jag bort.

Här är jag en flykting och en främling men det ödet finner jag mig i.
Men du tog mitt barn, Du tar mig från min man.
Jag kan inte längre se en mening, Vad är de du vill, vad ska jag tro
Tanken svindlar mig och framför mig gapar en avgrund
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej.
Frågan är väckt och nu darrar min själ innför svaret,
Att du inte finns till, fast jag trodde på dig

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet härute.
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få.
vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden.
Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då

Nej du måste finnas, du måste, Jag lever mitt liv genom dig
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt o stormigt hav.
nej du måste finnas, du måste, Hur kan du då överge mig
Jag vore ingenstanns jag vore ingenting, Om du inte fanns.

Aldrig förut har jag haft dig i tal eller tanke.
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så.
Ordet är om, om jag bett alla böner förgäves.
Om du inte finns till vad ska jag göra då

Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta
Friden i själen, ja vem skulle skänka mig den
Vem skulle så ta emot mig till slutet när döden.
Om du inte fanns till, vem tog hand om mig sen

Nej, du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig
Jag vore ingenstanns, jag vore ingenting, Om du inte fanns

nej du måste finnas du måste, hur kan du då överge mig
Jag vore ingenstanns, jag vore ingenting,
Om du inte fanns

Undrar hur han får ihop den textens formuleringar med sitt medlemsskap i "humanisterna"?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Är inne i "jultänket" nu .... mannen tar julledigt och jag vill göra så mycket - åka till Berlin eller kanske till fjällen? Men först går två helger till resorna till Västra Sverige - begravning och kurs i Göteborg ...   Vi var ute och rekade julgra...

Håller på att kämpa med sjukvården! Mannen har en medfödd felställning i en fot som gjort att han haltat en aning hela livet. Han har inte haft ont utan detta har gått att leva väl med - t.o.m. genom ett fysiskt krävande yrkesliv, ett antal midnattsl...

på mitt brev som jag skrev för en tid sedan om mina "hatobjekt"; skyltarna ovanför vägen som menar att man skall kunna hålla 50 resp 30 då man står i en stillastående kö på en infart till Stockholm...   Svaret var som till en 5-åring: " Hej! Hastigh...

Genom nattjobb - som vanligt! Återstår att skriva kuvert.... I morgon skall vi på anhörigdag på svärmors dagverksamhet... konstigt, men då man blir gammal är det tydligen som att komma tillbaka till dagis igen, med namnlappar, utvecklingssamtal och s...

Pratade just med en av sonhustrurna .... tänker på att våra söner tycks ha fått ett så bra liv i sina familjer ... fina barn har de och mammahjärtat spricker av stolthet då jag ser hur fina och närvarande pappor de är! Tänker också vilken bra förebil...