Jag tror att det finns olika sorters trygghet som hjälper oss genom livet...

Den viktigaste är förstås den trygghet vi får förmedlad av våra föräldrar - villkorslös kärlek, känslan av att vi duger, är ok, har ett värde och att livet är gott kommer från dem. Har det blivit fel där är det något vi tvingas släpa på hela livet... Har man inte blivit sedd som barn är det svårt att kompensera det senare i livet - även om många försöker - drömmer om ett liv i stjärnglans, ger sig in i relation efter relation, hittar på saker som väcker uppmärksamhet...

Sedan har vi den sociala tryggheten som oskå handlar om känslan av att livet är gott, att vi är omgivna av personer som vill oss väl, som ser oss och förstår vem just jag är och vilka behov jag har ... i de sammanhangen kan jag vara mig själv, det gör inget om jag trampar i klaveret för relationen till dessa personer bär igenom det...

Den geografiska tryggheten talar vi sällan om... men för mig är den viktig; att veta husens historia, vilka som bor och har bott där, att veta vart alla vägar i omgivningen bär, känna igen stenar, träd, stigar, att veta var man kan hitta svamp, blåbär, smultron... ja, tom veta vilka personer namnen på kyrkogårdens gravstenar representerar...

Jag tycker synd om de barn som inte får en hembygd ordentligt inplanerad i sig - som tvingas flytta ideligen, som inte får slå rot någonstans... jag tror att de går miste om något viktigt... att inte säkert kunna säga var "hemma" är!  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Är inne i "jultänket" nu .... mannen tar julledigt och jag vill göra så mycket - åka till Berlin eller kanske till fjällen? Men först går två helger till resorna till Västra Sverige - begravning och kurs i Göteborg ...   Vi var ute och rekade julgra...

Håller på att kämpa med sjukvården! Mannen har en medfödd felställning i en fot som gjort att han haltat en aning hela livet. Han har inte haft ont utan detta har gått att leva väl med - t.o.m. genom ett fysiskt krävande yrkesliv, ett antal midnattsl...

på mitt brev som jag skrev för en tid sedan om mina "hatobjekt"; skyltarna ovanför vägen som menar att man skall kunna hålla 50 resp 30 då man står i en stillastående kö på en infart till Stockholm...   Svaret var som till en 5-åring: " Hej! Hastigh...

Genom nattjobb - som vanligt! Återstår att skriva kuvert.... I morgon skall vi på anhörigdag på svärmors dagverksamhet... konstigt, men då man blir gammal är det tydligen som att komma tillbaka till dagis igen, med namnlappar, utvecklingssamtal och s...

Pratade just med en av sonhustrurna .... tänker på att våra söner tycks ha fått ett så bra liv i sina familjer ... fina barn har de och mammahjärtat spricker av stolthet då jag ser hur fina och närvarande pappor de är! Tänker också vilken bra förebil...