Jag minns väl händelsen då Tommie Smith och John Carlos stod på prispallen med varsin hand sträckt i luften 1968.
  Foto: APTommie Smith högst upp på pallen och bronsmedaljören John Carlos

http://www.dn.se/DNet/road/Classic/article/0/jsp/print.jsp?&a=806674

Idag låter det i Svenska medier som om alla redan då förstod vad de gjorde och tyckte att de var modiga män ... Sanningen är den att knappast någon  i Sverige fattade nå´t vid den tiden .. Jag vill minnas att de refererande journalisterna i TV noterade vad de båda gjorde, men undrade varför... ?? Någon manifestation? Det var först senare som händelsen fick en förklaring och egentligen är det nog först idag jag till fullo förstått vidden av deras protest!  

Undrar om vi kommer att få se liknande, fredliga protester i Peking?

Jag blir det ibland - fast därmed inte sagt att jag själv är ofelbar på svenska (har tex svårt för innan och före) ;-) ...

Men jag blir lite trött på personer som alltid uttalar som "man" istället för jag ex Man blir lite trött på (=jag blir lite trött på) man skulle behöva tjäna mer pengar (=jag skulle vilja tjäna mer pengar). Jag blir också trött på dem som inte kan skillnaden på mer och fler ex Det har nog aldrig varit mer människor här (=det har nog aldrig varit fler människor här) kommer du på några mer exempel (=kommer du på några fler exempel)   Och så alla dessa idrottmän som säger nej (istället för ja)  i ett jakande svar! Ex. som svar på frågan; Blev du glad nu då ni vann? Näää, det är klart att det var ju himla kul att vinna, särskilt som vi hade två sjuka spelare (=Ja, det var ju himla kul att vinna...) el. hur känns det att vara en så firad spelare här i Sverige? näää, det är klart att det är kul när så många fans möter upp på Arlanda då jag kommer hem (ja, det är klart att det är kul...)

Jag tror att det finns olika sorters trygghet som hjälper oss genom livet...

Den viktigaste är förstås den trygghet vi får förmedlad av våra föräldrar - villkorslös kärlek, känslan av att vi duger, är ok, har ett värde och att livet är gott kommer från dem. Har det blivit fel där är det något vi tvingas släpa på hela livet... Har man inte blivit sedd som barn är det svårt att kompensera det senare i livet - även om många försöker - drömmer om ett liv i stjärnglans, ger sig in i relation efter relation, hittar på saker som väcker uppmärksamhet...

Sedan har vi den sociala tryggheten som oskå handlar om känslan av att livet är gott, att vi är omgivna av personer som vill oss väl, som ser oss och förstår vem just jag är och vilka behov jag har ... i de sammanhangen kan jag vara mig själv, det gör inget om jag trampar i klaveret för relationen till dessa personer bär igenom det...

Den geografiska tryggheten talar vi sällan om... men för mig är den viktig; att veta husens historia, vilka som bor och har bott där, att veta vart alla vägar i omgivningen bär, känna igen stenar, träd, stigar, att veta var man kan hitta svamp, blåbär, smultron... ja, tom veta vilka personer namnen på kyrkogårdens gravstenar representerar...

Jag tycker synd om de barn som inte får en hembygd ordentligt inplanerad i sig - som tvingas flytta ideligen, som inte får slå rot någonstans... jag tror att de går miste om något viktigt... att inte säkert kunna säga var "hemma" är!  

Kan en person, du eller jag, göra skillnad

- för barn som far illa under sommarlovet och förtvivlad ringer till Bris och vill att skolan skall börja igen..

- för Östersjön som håller på att dö av övergödning och vi badar i kryssningsfartygens toalettömningar men också från din eller min fritidsbåt

- för allas vår gemensamma luft som förorenas då du eller jag åker på långväga flygsemester

- för barnet som gråter förtvivlat uppgivet på andra sidan väggen och ropar "slå inte, slå inte"

- för djuren som flås levande i Kina för att rika västerlänningar skall få snygga pälsar

- för regnskogarna som skövlas för att du och jag skall kunna köpa snygga altanmöbler eller inreda båten med snyggt träslag

Seriefiguren Bamse säger "en kan inte göra allt, men alla kan göra lite" ... Är vi många som gör lite s¨ger det skillnad! Vi måste tro på det - för våra barns skull!

Det finns 259490 kvinnor i Sverige som heter Margareta! Förmodligen känner du någon av dem? Glöm inte att gratta henne i morgon, söndag! I vår familj kommer vi som vanligt att ha en Margerata-tårtfest för alla som heter så!

Norr om Uppsala på tractorpulling - och fick alla mina fördomar besannade;

om männen (från de yngsta med napp och hörselskydd till de äldsta som kom stapplande med rollator),

- machomännen som hysteriskt ringer i mobilen till sina polare och vrålar "lyssna nu, lyssna!!! Hör du??" när de häftigaste åken dånar förbi!

- speakern i ett evigt rabblande av slagvolymer, hästkrafter, vevaxlar och drivmedel och "håll i era barn nu, för det här är tractorpulling när det är som bäst!"

- och ett ursäktande för att inget spektakulärt haveri inträffade! Bästa "showen" bjöd ett danskt ekipage på, vars framhjul vreds till en åtta och fick bärgas därifrån! 

om miljöaspekten

- Omåttliga mängder drivmedel går upp i rök! 

- Omåttligt med svart rök som bolmar upp över fälten för varje, vrålande vidunder som kör fram

- en ljudvolym (av motorer och av musik(!)) som vore tillställningen sponsrad av öronproppsföretagen... 

Läste i Aftonbladets nätupplaga utskriften av förhöret med Anders Eklund om Engla. De hemskaste avsnitten var visserligen strukna men jag undrar ändå hur man känner sig som förälder då man tar del av berättelsen om hur han skändat ens barn... hur orkar man? OCH hur orkar man försvara honom? Jag hörde Silberskys sommarprogram där han förklarade hur han tänker om detta och jag är den förste att, liksom han, ställa mig upp till rättsäkerhetens försvar, men jag förstår ändå inte... "Han hävdar att samlaget med Pernilla var frivilligt!", säger Silbersky. Sure, med en okänd man, på en gångväg i Falun - en man som dessutom råkar ha problem med sin sexualitet .... och till tack blir hon mördad - det går inte ihop sig Silbersky, det måste väl tom du inse? Eller är din drivkraft endast glädjen av att kunna skratta på väg till banken? *förlåt, det var lågt, men jag kunde inte låta bli*

Däremot tror jag inte på straff, en man som Eklund behöver i första hand vård, men det är en annan diskussion....

möjligen bli sambo med den - läste jag nyss... Man kan inte äga ett barn heller - en vacker dag står de där på köksgolvet, omgivna av flyttkartonger och packar ner sin barndom!