De tror alla om gott och skrattar och ler mot farmor och farfar trots att det är veckor sedan vi sågs... om ett par månader kommer det inte att vara lika lätt att lämna!

Är boxning verkligen en sport? Något som går ut på att skada sin motståndare kan väl ändå inte rymmas i kategorin fair play?? Fysiskt våld och övergrepp är förbjudet i alla andra sammanhang, men inte inom idrotten? Det känns som om OS på tv just nu - när jag äntligen har tillfälle att titta lite = boxning!

Kan inte släppa tanken på de otillgängliga, högt belägna fjällgårdarna vid de norska fjordarna. Googlade lite och hittade en fotobeskrivning på vägen upp till Kjeåsen... om man scrollar lite ner på sidan så hittar man vägen upp till en familj som levde på ett stup med 13 barn!

http://www.utsidan.se/cldoc/10448.htm

Från att lyckosamt, utan minsta logistiskt mackel, ha varit i Riga och i Norge så lyckades mannen och jag missförstå varandra idag så att han missade båten hem - och jag klev av den för att inte strandsätta honom på ön... Vi fick tråckla oss hem med passbåt och buss på buss, på buss... istället för att vara hemma 20.30 var vi hemma 22.30 men vi är unga (nåja!!!), friska och hade inga trilskande små barn att ta hand om... hem kom vi och om några dagar kommer vi att skratta åt detta...

Fortet då? Ja, ärligt så är jag rätt less på fort och dessa entusiastiska, militäriska killar som pratar detaljer om kanonpjäser så kärleksfullt som om det vore älskarinnor och beskriver "det kalla kriget" på samma sätt som de säkert snackar med sina polare om dataspel...  

Imorgon - barnvakt åt yngsta barnbarnet - nu får det vara färdigrest för den här sommaren...

Sajten ligger nere just nu... synd - lite klurigt det där och man blir grymt imponerad av en del inlägg... Har faktiskt fått med några (hemliga) själv! ;-)

http://livshistorier.blogspot.com/

Vilken otroligt vacker stad Bergen var! Den "vita fläcken" på kartan är utraderad - jag har varit där! Och Hurtigruten - för att få gå på måste du descinficera händerna - de tror sig kunna undvika utbrott av vinterkräksjukan på det sättet! Alla resande fick som välkommenhälsning en lång lektion om vikten av handhygien av en amper (men språkkunnig) dam/värdinna!

Fantastiskt vacker resa - men dyrt på båten! 26 kronor för en slät kopp kaffe och vill man ha påtår kostar det 15 till... Norge var öht inte plånboksvänligt...

Kul att återse Örnvägen och Geiranger "nerifrån" det starkt turkosa vattnet i fjorden... Jag minns hur skakis jag var då vi äntligen kom Örnvägen ner till Geiranger senast, med husbil! Då hade vi först åkt Trollstigen uppför, färja en bit och så Örnvägen... serpentinkurvorna i Trollstigen var så snäva att bussarna fick backa över stupkanten för att komma runt - och då snackar vi stup! Inte skulle jag vilja sitta längst bak i den bussen inte....

En annan sak som fascinerar är hur det överallt kan bo människor på små gårdar högt uppe på klipphyllor nära trädgränsen. Visst gick det väl nyligen en norsk serie på TV (som jag tyvärr inte såg eftersom jag inte är en TV-människa) om människor som bodde "där du inte trodde det var möjligt att bo"?

Nåväl hela resan har gått "på räls". Tåg Stockholm - Kongsvinger, buss Kongsvinger - Oslo (pga banarbeten), tåg Oslo - Bergen (högsta punkten 1 222 m!) , hotellnatt i Bergen på "kajkanten!" (otrolig lyckträff med den bokningen!), båt Bergen - Trondheim (två nätter på båten), flyg Trondheim - Arlanda, sedan buss, tunnelbana och buss.... inget strul någonstans.

Bra planerat med hjälp av mina slumrande reseledartalanger alltså!

Bilderna nedan: notera gården högt uppe på klippan på översta bilden. Där firade Kronprins Harald och hans Sonja sin 25-åriga bröllopsdag!

Näst översta bilden visar Örnvägens serpentiner. Tyvärr syns det inte hur brant det är på endimensionella foton! Men lite förstår man om man jämför höjden på 6-våningshotellet som håller på att byggas vid foten...

Bild nr 3 är byn Geiranger med ca 300 åretruntboende, längst inne i fjorden - en av Norges mest besökta sevärdheter 
Bild 4 är vyn från staden Molde som ligger ett antal mil nordväst om Geirangerfjorden. Från den staden lär man kunna räkna in drygt 200 fjälltoppar.

bild 4 är återigen en vy från Geirangerfjorden som visar hur smalt och högt det är (samt flera hundra meter djupt!)

utan präst, trohetslöften osv. men fin diktläsning och vacker skönsång - och god mat och dricka förstås! .... Fast bruden "snodde" omedvetet mitt tal i sitt (genom att referera till en rolig händelse i samband med att vi fick inbjudan), så jag höll inget, som jag egentligen tänkt....

Nu sover vi några timmar i sängen. Sedan lär, åtminstone jag, fortsätta att sova ett antal timmar på tåg till Oslo... resan mellan Oslo och Bergen vill jag hålla mig vaken och hoppas på vackra vyer!

Återkommer här tidigast tisdag!

när brudparet redan tjuvstartat och gift sig, skall vi på idag... men det blir en lugn fest (och regnig?) - vi skall upp 5 i morgonbitti och ta tåget till Norge...

Han har det förspänt den mannen. Han tar bara emot alla uppdrag och så förhandlar hans fru om gaget "för han vill inte ha någon pengarelation med sina uppdragsgivare..." Så skulle jag också vilja ha det!

Fast jag trodde det var typiskt kvinnligt att tycka det är svårt att förhandla om pengar/ersättningar... Killar som är egna företagare brukar minsann inte be om ursäkt för att de tar betalt, har jag tänkt, men nu kom den fördomen på skam med Lasse Berghagen som ju bevisligen är en man...

Men vi är lika så tillvida att han vill bara kunna känna lusten i jobbet och slippa diskutera pengar och sådan är jag också - men inte har jag någon som förhandlar åt mig inte.... och ofta känner jag mig som jag ber om ursäkt för att jag tar betalt... det har tom hänt mig att, när jag tyckte jag tog iiii, så dubblade min uppdrgsgivare oombedd ersättningen - tack för det, Katrin!

Bokade boende i Bergen ikväll - flott blev det - och dyrt! Men nu är hela resan bokad och betald - tänk vad enkelt man kan "slanta upp" via internet!! Och inte en krona ser man irl - var det gratis....eller? Nej, nej, långt därifrån - Hurtigruten är ingen billig historia! Och inte flyget från Trondheim heller..... men nu är jag redan inne på nästa projekt - mannen vill till det nyöppnade Arholmafortet och odla sina "krigiska" intressen - så det får väl bli en tur dit också i slutet på nästa vecka... men först skall vi på fest i morgon... i vårt utlånade partytält - hoppas de blir ett lyckligt par (trots det förutspådda regnet) - "grannas"!!!

Läste just en fråga om hur man skall kunna "manipulera systemet" så att man får ha sitt barn 25 tim i veckan istället för 15 timmar i veckan på förskola då det får syskon!! 

Flera mig närstående barn fortsätter att gå på dagis då de får småsyskon... jag vet tom barn som får längre tid på förskolan (än med arbetande föräldrar) då en förälder är hemma föräldraledig med det mindre syskonet... (har förstått att vår kommun har generösa syskonregler..)

Jag har lite svårt att förstå det där moderna fenomenet att bilda familj genom att överlåta vården av barnen på andra... Nu låter jag väl superreaktionär men det strider också mot allt vad jag lärt mig om små barns behov av sina föräldrar, socialisering med syskon och trygga plats i "flocken"... jag vet att många säger att det är barnets självklara rätt att fortsätta få den stimulans som förskolan ger då det får syskon, men det argumentet ser jag som föräldrars underskattning av sin egen betydelse och kompetens ...

Vad beror den här förändrade synen på föräldraskap på? Har det med försäkringskassans regler att göra - att fler skaffar sig barn tätare än vad de egentligen orkar med pga föräldrapengens konstruktion? Har det att göra med en övertro på förskoleverksamhet och att de föräldrar som nu blir föräldrar är de första stora grupper som själva tillhör en förskolegeneration?

Och skall jag nu låta superpräktig också så kan jag säga att vi aldrig lämnat något av våra barn till förskola då ett syskon fötts (det var inte ens att tänka på på den tiden). Faktum är att vi inte ens lämnade våra barn till barnomsorg då vi själva var däckade, sängliggande hemma i någon sjukdom... det var också nyttig erfarenhet för barnen att få hjälpas åt och klara sig på egen hand vid sådana tillfällen - och för all del- ha tråkigt också!! Så här gjorde vi inte för att vi måste, utan helt enkelt för att det var så självklart och vi ville ha det så! Dessutom tog vi, under långa perioder, hand om andras barn som hade det svårt! Visst var man som en zombie ibland, men idag, med facit i hand (dvs när barnen själva är föräldrar), kan jag säga att resultatet ändå blev väldigt bra!