det är märkligt det där med att bli äldre. Man blir det inte på insidan! Där är jag densamme idag som för 40 -45 år sedan! 60-talet finns nära i mig.... och idag såg jag på en ganska ny film en av de gamla svarta kvinnorna som var pionjärer i skolan för vita i Little Rock 1957. Hon grät och var undrande över att 50 år kunde kännas så berörande nära i tiden. För mig är det inte alls konstigt... mannen och jag pratar ofta om det... vi tror oss ha hela livet framför oss ännu och har planer att göra massor av saker, samtidigt som vi andra stunder håller på att avsluta vårt yrkesliv och planerar för pension. Mycket märkligt hur dubbelt det där är....  Vi kan inte ens skylla på att vi är 100 % friska längre, för det är ingen av oss .... så den sannaste definitionen är väl att vi är övervintrade och inbillningsfriska 20-åringar i drygt 60 år gamla kroppar!

Vad har vi för planer då? Jo jag vill lära mig spela piano då jag blir "stor" och så vill jag få tid att släktforska och så skall vi åka till USA och "luffa" och segla genom kanalerna ner genom Europa, och segla Göra Kanal ner till västkusten och runda Skånes kust för att ta oss hem igen... och att fjällvandra en god sträcka vore inte dumt... och åka transmongoliska järnvägen....   undrar hur många år vi har på oss??