för 31 år sedan var vi inblåsta med den motorbåt vi hade då, i ett fruktansvärt oväder på Rödlöga... Det blåste storm flera dagar i sträck. Vi var många båtar där, i samma belägenhet, och när vinden slutligen mojnade till under 20 m/sek (även det mycket, där ute i ytterskärgården) var det flera som gick ut och försökte ta sig därifrån. Några modiga stävade iväg i olika väderstreck men de flesta återvände till tryggheten i lä .... Idag, 31 år senare, kunde man konstatera att solen sken på Öland....

Jag är ingen frekvent TV-tittare men nu på förmiddagen hamnade jag framför ngt (för mig) nytt Nanny-program; "Nannyn ser dig". Och givetvis tog det inte lång stund förrän jag ser en mamma släpa sitt ledsna barn till nå´n slags "reflektionsrum" för "time out"! Varför blir den nuvarande generationens småbarnsföräldrar upplärda i att vara elaka mot sina barn? Varför inbillas de att "gränssättning" är basen i föräldraskapet, att god omsorg är att avvisa sina barn på ett ibland, brutalt sätt?

Och sedan då, när x minuter gått, och barnet förväntas ha blivit snällt och ångrat sina synder - då skall det tvingas att krama sin "bödel" och säga förlåt! När det i mina ögon vore rimligare att föräldern säger förlåt för att h*n inte kunde hantera situationen bättre än att överila sig och avvisa barnet!

Det bedrövligaste är dock att olika föräldrautbildningsprogram som inrymmer dessa, enligt mig, förkastliga moment är rekommenderade av Folkhälsoinstitutet - som evidensbaserade! Dessvärre tror jag att man skulle finna att barnmisshandel också är evidensbaserad - ur den aspekten att man kan uppnå sitt mål, att få barnet att göra som man vill. Men är evidensbasering liktydigt med att det är bra för barnet - nej jag tror nog inte det....

http://www.fhi.se/templates/Page____4748.aspx

Måndag igen, borde jobba lite med skriften jag skall författa - men min arbetsdisciplin?? *hm... ser mig letande omkring*