Jo, de som är skörast - förstås! Läste om en kvinna som under 10 månader haft 26 olika personliga assistenter. Hon var vuxen, men det som smärtar mig ännu mer är att  i förskolans/skolans värld brukar de barn som har störst behov av ett lungt liv också ha rörigast omkring sig; ett antal elevassistenter, personliga assistenter, resurspersoner, speciallärare, praktikanter, lärare, vikarier och... you name it! passerar revy.

Mantrat i den allmänna debatten lyder: det behövs fler vuxna i förskolan/skolan! Jag blir (som ofta) "motvalls kärring" när jag hör det! Nej, för Guds skull, säger jag! inte fler vuxna runt barnen med särskilda behov - se till att den personal som finns där blir kvar istället!

Sätt dig förresten ner och fundera över hur många vuxna som passerat revy i ditt barns liv!! Lars Dencik som är svensk (av tjeckiskt ursprung) och professor i socialpsykologi i Roskilde sa en gång att en modern 5-åring träffar under ett år lika många personer som en person för 100 år sedan träffade under hela sitt liv! Och så undrar vi över att en del barn bär en oro på insidan??

Jag tror faktiskt inte riktigt på sommarkatter! Att folk skaffar katt och sedan bara överger den. Jag vill inte tro att folk är så naivt elaka! Däremot vet jag att katter, särskilt de som är okastrerade, kan sticka hemifrån och försvinna flera mil på jakt efter galanta damer - och så föds nya kullar med ungar som blir förvildade som förökar sig osv... och så tror folk att det är övergivna sommarkattungar.... Har själv återfått katter som vandrat iväg miltals till stor sorg för oss som ropat, letat, annonserat i affärer och på internet och varit oroliga för vår älskade katt... jag brukar säga att för varje upphittad "sommarkatt" finns någon som sörjer på annat håll... har faktiskt haft en katt vandrandes här hos oss och grannen i snart ett år. Vi har annonserat, ringt polisen och anmält den som upphittad på internet - utan att någon ägare hörts av. Det var just när jag kollade mängden annonser på internet både efter försvunna och upphittade katter som jag insåg att ekvationen verkar gå ganska jämt ut - lika många i båda lägren! Skriver jag med en katt som just nu krigar med mig om musmattan! ;-)

som jag lyssnade på i Almedalen i somras.... ang mitt förra inlägg om barn på dagis, och den politiska aspekten på det.. så menade Gunnar Wetterberg just att Sveriges enda möjlighet att klara ekonomin då de stora åldersgrupperna bland 40-talisterna fullt ut går i pension är att:

1. hålla kvar fler i arbetslivet efter uppnådd pensionålder,

2. stötta arbetskraftsinvandringen eller

3. (det som jag uppfattar som mest PK just nu) få in dem som befinner sig utanför arbetsmarknaden dvs föräldralediga, arbetslösa och sjukskrivna...

Det låter ju bra och behjärtansvärt ur ett samhälleligt vuxenperspektiv, men personligen känner jag mig orolig för att barnen kan bli de stora förlorarna? Föräldrar luras att tro att dagis till 110 % är bättre än att vara med sin familj, fler fattiga barn tillkommer om fler föräldrar utförsäkras från arbetslöshetsförsäkringen alt får sänkt sjukersättning osv.

Det här har Gunnar Wetterberg utvecklat i sin bok "Efter 40-talisterna" (har inte läst den själv, således bara hört honom tala).

http://www.vilhelminabloggen.se/gastblogg.php?bloggID=9

Ja, det hoppas jag - för de flesta i alla fall!

Är dagis bättre än att vara med sina föräldrar för barn?

Nej, jag tror faktiskt inte alls på det!

Liksom Anna Toss http://annatoss.blogspot.com/ tror jag att det är en myt underblåst av makthavare att barn har det bättre på dagis än hemma med föräldrar och syskon! Den politiska bakgrunden är att vi har ett gigantiskt arbetskraftsunderskott uppseglande i det här landet! "Psykgenerationerna" födda på 70-80-talet kommer inte att klara av att försörja "fläskberget" -40-talisterna nu när de största årskullarna där går i pension (ofta långt före 67 dessutom!) ....  "Psykgenerationerna" förresten, kan det rent av ha med dagis att göra att alltför många 80-talister skär sig i armarna och blir utbrända redan vid 20? Så är det i alla fall bland dotterns -80-talistkompisar. Inte bara en skar sig och/eller käkade Losec under gymnasieåren! Och nu när hon arbetar är minst en av hennes jämnåriga arbetskamrater sjukskriven för utbrändhet ...