Eftersom jag just nu har så ont i min höft har jag kommit att fundera över uttrycket "på en höft".... jag är en typisk person som gör allt på en höft.. ett annat sätt att uttrycka det på är "trial and error".... det blir som det blir - i matlagning, utbildningar jag håller, barnuppfostran, att ta sig fram till en adress osv... jag läser sällan ett recept, jag kör på "känsla" mer än gediget förberedelsearbete då jag föreläser, jag har gått på intuition (och kärlek) då jag uppfostrat barnen (och det har blivit väldigt bra kan jag säga... ;-) jag har nämligen facit i dem som har egna barn idag!) och jag litar på att jag hittar till platser jag aldrig besökt förut (har rätt bra lokalsinne och känsla för väderstreck). Fast ibland sk-ter det sig, som den gången jag skulle på hembesök i Vallentuna och körde dit på vinst och förlust. Tog fram adressen då jag kom fram och tänkte att den hittar jag nog i telefonkatalogens kartdel (som jag har utriven som karta i bilen). När jag tittade på adressen visade det sig att personen hade ett box-nummer. Ingen hjälp alltså!! Men som tur var kunde jag ringa eniro och de hade _inte_ hemligt nummer - om så, hade jag gått bet!! 

så nu äter jag en pencillinkur utan anledning...

Min egen diagnos är att jag fått ett brustet blodkärl i höftleden som "läckt ut" så att skinnet nu blivit ungefär som då en sjuksköterska får ett blodkärl att brista vid provtagning. Vem har inte fått ett stort blått märke på armen av det? Ont gör det ännu, fast något bättre är jag - nu kan tex lyfta upp benet om jag ligger ner, det fixade jag inte förut... men jag är helt blå på utsidan av höften/låret - det var tom så mannen undrade om han borde känna sig orolig om jag kom till doktorn igen och visade upp hur jag ser ut ... ;-) Nåväl jag har inte gjort många knop den här helgen och är rätt nöjd  med att det inte är så mycket resande i veckan som kommer...

Vi var förresten och såg senaste Arn-filmen igår kväll! Jag gillar filmerna om Arn bla för att de inte är så hysteriskt kändistäta... ibland har man en känsla av att filmmakare tror att en films kvalitet ligger i hur många kända namn som finns i tablån... men jag undrar ang Guilliou och Arn - hur mycket är faktisk historia och hur mycket är fiction?

vet inte om jag tror på det.... har visserligen haft en antal fästingar under sensommar/höst men jag känner mig inte så sjuk som vid de tillfällen då jag verkligen haft borrelia... och värken startade liksom inne i leden och har nu sökt sig utåt och syns på utsidan... nåväl, jag fick en dunderkur pencillin och blir det inte bättre skall jag tillbaka...

Dottern skall ut med kompisar på sjön ikväll. De åker ut med ekan till en ö och skall elda och grilla korv men komma hem sedan - hon skulle nog ha velat sova kvar i tält, men de andra tjejerna är stadstjejer och inte alls samma friluftare som vår tjej... hon håller fö på att omvandla det dagis hon arbetar på till ett "ur-och skur-dagis" - ja inte riktigt då, men så långt det nu går inom ramen för ett vanligt kommunalt dagis. Igårkväll såg vi på TV ett program från UR om ett dagis där barnen sov ute på vilan, men inte i vagn utan på liggunderlag direkt på marken med tjocka täcken på sig - det såg härligt ut! Jag tror absolut på att barn som får vara ute mycket blir friskare....

Igårkväll då jag skulle lägga mig upptäckte jag ett jättestort "blåmärke" på min onda höft... det börjar luta åt en infektion. Hade en stafylokockinfektion i ett knä för några år sedan och det utvecklade sig på samma sätt... den gången tryckte läkaren ut en halvliter var ur knät - helt otroligt makabert var det.

Nåväl fick snabbt tid på vårdcentralen idag - de är fantastiska här - behöver man tid så får man alltid snabbt! Bara som en motvikt till all annan klagan på köer och dålig sjukvård...

Får väl återkomma med besked om utfallet senare...

Har så himla ont i en höft. Fick ta till dotterns krycka igår som hon köpte på vårdcentralen då hon stukat foten... så idag har jag krånglat mig upp genom landet, handikappad med käpp - och utgörande en "trafikfara" både för mig själv och andra - är inte van att hantera den... Var i Hudiksvall... de arbetar på järnvägen (överallt där jag åker känns det som) och vi fick åka buss mellan Gävle och Söderhamn... så jag fick gå med mitt onda hit och dit för att byta färdmedel!

Som tur är går det bra att köra bil! När jag sitter har jag ingen begränsad rörlighet - det är när jag går det gör ont!

Har googlat och ställt diagnosen idag... ;-) Det är inte förslitning - för då har man mer ont åt jumsken. Min värk (som sitter mer på utsidan av höften) stämmer bättre med inflammerad slemsäck, som tydligen är en rätt vanlig åkomma som man vilar bort. Men hur jag nu skall kunna ha möjlighet till det?  Jag står ju mitt i ett rörligt arbetsliv!

om några timmar - Godnatt!!

Åkte buss idag... Killen som satte sig bredvid mig råkade snudda sitt ben mot mig och blixtsnabbt bytte han läge... Då jag ibland åker tåg är det fruktansvärt obehagligt att få en bordsplats dvs en passagerare mitt emot ... ja inte för mig då, utan för den som sitter på andra sidan bordet .... för tänk om vederbörande stöter emot min fot - eller om jag råkar stöta emot den personen....snabbt undan med foten/benet - som om jag vore pestsmittad... det här tror jag alla känner igen - varför är vi så himla rädda att snudda vid varandra? Är intrång på den personliga integritetssfären näst intill en kränkning?? Vad farligt kan hända oss? 

Noterade en annan sak också... så otroligt många unga tjejer tar fram en cigarett och tänder i samma ögonblick de stiger av bussen.... inte killarna (de kanske snusar istället?) ... lite beklämd blir jag då jag vill minnas att 2007 var första året då fler kvinnor än män diagnosticerades med lungcancer... jag vet inte om det är en önskvärd emancipation?

Jag har en åkomma som jag regelbundet (ett par ggr om året) och efter remiss från husläkaren har kollat upp på en privat specialistläkarmottagning. I våras fick jag en tid för återbesök - som inföll på en dag då jag inte fanns i dessa trakter... bokade av och fick en ny tid, som inte heller den passade (ja, jag ÄR svår för jag reser så mycket)! I augusti fick jag plötsligt ett krav på besöksavgift från en utebliven tid.... trots att jag inte fått någon kallelse till den tiden i brev (vikarierande brevbärare, slarv på posten - eller? Ingen aning!) så  betalade jag utan att diskutera saken - och fick en ny tid - som inte passade (= idag, då jag var uppe i Uppsala och föreläste - ibland går det troll i saker!) . Återbud etc har skötts via mail och idag fick jag svarsmail med beskedet att "vi kan inte ge dig någon ny tid pga hög belastning på mottagningen"! Portad! Man undrar på vilka grunder kan de göra så (och om en allmän mottagning hade gjort likadant?) .... Jag har, utan egen förskyllan, missat en tid som jag förstod drabbade mottagningen och därför betalade utan knot...  men återbuden belastar väl inte mottagningen mer än marginellt?

Jag hade liknande krångel förra året också och tänkte då att om jag mailar alla dagar jag kan en viss period så kan de väl boka in mig då.... men icke - jag fick en helt annan dag och tid!

Liiite trött blir man... jag suger på den här karamellen nu och funderar på vad mitt nästa drag skall bli....