vem bryr sig? Ingen! Trots att många visste att hon finns där inne i huset!! Varför är vi så obenägna att larma när vi ser någon (vuxen eller barn) som far så uppenbart illa? Kanske hade också pojken Bobby levt om bara någon haft civilkurage nog att slå larm! "Sköt dig själv och skit i andra" verkar vara mest politiskt korrekt i detta landet! Det finns ju faktiskt skyddsnät, även om det är grovmaskigt, men för att de som far illa skall ens ha en chans är hjälparna helt beroende av allmänhetens hjälp!

Varför vet vi så lite om de människor vi har omkring oss.... var och en hastar till sitt och lyfter inte blicken och _ser_. Det finns få naturliga mötesplatser när vi checkar av med varandra hur "läget" är... då jag var barn vandrade vi tex runt till de fåtaliga ställen där vi visste att det fanns en TV; hemma hos en kompis (jag cyklade till Paula, som bodde några km bort, varje torsdagkväll för att se Lassie. Det var exotiskt för hemma hos henne pratade de finska!) , hos faster och farbror (där det var Sigges cirkus, som gällde) eller åkte jag med någon jämnårig till ålderdomshemmet(!) för att se Perry Como show! Det var inget konstigt och vad gjorde man inte för att få en glimt av den innovativa nyheten TV! Och vi barn var alltid välkomna! Detta innebar att det fanns naturliga mötespunkter mellan grannskapets människor, i olika åldrar!  Nu sitter var och en framför sin plasma-TV, sin dator, eller lyssnar på sin mp3. Rikare på prylar, men fattigare på gemenskap! Och social kontroll! 

Fast jag kände mig uppskattad för min insats... och det är ju alltid trevligt att träffa personer som pratar "samma språk" ... och så maten och boendet... man känner sig lite bortskämd! Vi höll till vid Göta Kanals högsta punkt. Det väckte minnen av den resa vi i familjen gjorde där, på egen köl, för snart 30 år sedan - otroligt vad tiden går... Och vi bestod provet i "skilsmässodiket"! ;-)

I morgon blir det ideellt jobb vid Siggesta marknad! Hoppas inte att regnet öser ner för mycket....