kunde blivit bättre.... dvs vädret ställde till det. Ösregn hela lördagen och gråmulet hela söndagen - men jag tror nog att de flesta ändå var nöjda med den kommers som blev av. Och mycket fanns att titta på; alla djuren, sylt, saft, blommor, ägg och honung ... en smed som gjorde ljusstakar, spik  och reglar inför publik, och så vi då, i Värmdö skeppslags fornminnesförening som värvade medlemmar med hjälp av en gammal museal traktor som uppenbarligen puttrade gott i de flesta mäns öron...de surrade som flugor runt en sockerbit!

http://www.siggestagard.se//index.php?option=com_content&task=view&id=175&Itemid=1

vem bryr sig? Ingen! Trots att många visste att hon finns där inne i huset!! Varför är vi så obenägna att larma när vi ser någon (vuxen eller barn) som far så uppenbart illa? Kanske hade också pojken Bobby levt om bara någon haft civilkurage nog att slå larm! "Sköt dig själv och skit i andra" verkar vara mest politiskt korrekt i detta landet! Det finns ju faktiskt skyddsnät, även om det är grovmaskigt, men för att de som far illa skall ens ha en chans är hjälparna helt beroende av allmänhetens hjälp!

Varför vet vi så lite om de människor vi har omkring oss.... var och en hastar till sitt och lyfter inte blicken och _ser_. Det finns få naturliga mötesplatser när vi checkar av med varandra hur "läget" är... då jag var barn vandrade vi tex runt till de fåtaliga ställen där vi visste att det fanns en TV; hemma hos en kompis (jag cyklade till Paula, som bodde några km bort, varje torsdagkväll för att se Lassie. Det var exotiskt för hemma hos henne pratade de finska!) , hos faster och farbror (där det var Sigges cirkus, som gällde) eller åkte jag med någon jämnårig till ålderdomshemmet(!) för att se Perry Como show! Det var inget konstigt och vad gjorde man inte för att få en glimt av den innovativa nyheten TV! Och vi barn var alltid välkomna! Detta innebar att det fanns naturliga mötespunkter mellan grannskapets människor, i olika åldrar!  Nu sitter var och en framför sin plasma-TV, sin dator, eller lyssnar på sin mp3. Rikare på prylar, men fattigare på gemenskap! Och social kontroll! 

Fast jag kände mig uppskattad för min insats... och det är ju alltid trevligt att träffa personer som pratar "samma språk" ... och så maten och boendet... man känner sig lite bortskämd! Vi höll till vid Göta Kanals högsta punkt. Det väckte minnen av den resa vi i familjen gjorde där, på egen köl, för snart 30 år sedan - otroligt vad tiden går... Och vi bestod provet i "skilsmässodiket"! ;-)

I morgon blir det ideellt jobb vid Siggesta marknad! Hoppas inte att regnet öser ner för mycket....

känns som om jag bara är hemma och "mellanlandar". Kom hem från arbete i Nässjö och Jönköping idag och åker i morgon iväg på en 3-dagarskonferens där jag skall hålla i en del av utbildningen för olika myndighetspersoner.... Som tur är hinner jag förhoppningsvis förbereda mitt anförande och packa innan jag åker i morgon... Nästa vecka skall jag hålla en tvådagarskurs för kollegor, ensam, så det blir väl helgens uppdrag att förbereda det - men jag skall jobba på Siggestas skördemarknad då också... fritidsproblem har jag inte !!! ;-) Och sover gör jag på tågen....

 Just återkommen från skogen konstaterar jag nöjt att det blir mer svamprensning! Men också noggrann dusch pga fästingplågan!

Har fått en hang up på varg nu! Googlar och läser... Visste du tex att vargflockar alltid är familjer? Föräldrapar med årets och möjligen förra årets valpar. Man tar aldrig in någon utomstående individ i flocken! Som mycket med vargen så är myten om horder av vuxna vargar som går till anfall betydligt överdriven! Det här med "familjeflockar" är också förklaringen till att vargar ger sig ut på vandring - man hittar helt enkelt ingen partner i den egna familjen (det vore inavel!)! Genom dna-analyser har man kunnat visa att alla vargar i Sverige härstammar från tre individer... så inavelsproblem blir det hursom om det inte kommer nya vargar hitvandrandes från den ryska populationen.... 

Vid den årliga "kontrollbesiktningen" hos doktorn hamnar jag i ständig diskussion om att jag äter lågkolhydratkost (självklart, som icke insulinbehandlad Typ 2-diabetiker!) men inte fettreducerat (typ Atkins-diet)! Trots att jag har bättre blodfettnivåer nu än på den tiden jag åt (obegränsat?) med kolhydrater och lite fett (typ viktväktar-diet) så envisas doktorn med att tjata om tallriksmodell, fettjakt och 5-6 mål om dagen (jag äter vanligen 2 lagade mål (frukost och middag) och ett mellanmål mitt på dagen). Det här sättet att äta är inte någon vald/medveten strategi utan har bara känts naturligt för mig. Jag har mått bra, helt enkelt (och fått det bekräftat vid blodfettsmätningar) Nu har jag nyligen förstått att den här dieten heter LCHF och är en av Socialstyrelsen godkänd behandlingsmetod! Undrar om min läkare tagit del av detta? Det visar sig väl i januari, då jag skall på ny "besiktning", om samtalet kommer att ta en ny vändning!

http://www.kostdoktorn.se/?page_id=144   

är jag född! Endabarnet till föräldrar som försökte i 15(!) år innan de fick till det! Det var långt före fertilitetsutredningarnas och behandlingarnas tid och de såg hoppet ute för länge sedan... då underverket, som blev jag, hände dem. På den tiden har jag en känsla att man mer var van att "gilla läget" - nuförtiden vill vi kontrollera allt! Födelse, liv - ja, tom döden! Jag menar någon syndabock måste ju stå att finna då olyckor sker, doktorn inte kan hjälpa eller någon helt enkelt ger upp andan! Mina vänner, så till vida är jag en produkt av mina föräldrar, att jag tror att allt detta är en del av livet - födelse, liv och död är varandras förutsättningar, enligt mitt sätt att se.... och en av de största utmaningarna för oss människor är att _leva_ trots att vi vet att livet är ändligt! Och därmed inte prata i termer som "om" jag dör, utan acceptera att det är "när" jag dör som gäller. Och trots det är livet gott!

Härligt att se henne igen .... och höra henne sjunga!

http://www.mariefredriksson.se/