och överlåter till polisen och domstolar att uppfostra sina barn...eller?

Advokaten Peter Althin vill att straffåldern skall sänkas... så att barn under 15 skall kunna dömas för brott...

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3439803.ab

Sätt fart på föräldrarna istället påstår jag och ge dem verktyg och morötter att uppfostra sina barn på schysst sätt! Barn med en bra uppväxt blir nämligen inte brottlingar och lagöverträdare ... mao får vi de barn vi förtjänar! Så länge bvc lär ut 5-minutersmetoden då vanliga, normala barn har insomningsproblem, så länge Nannyprogrammen propagerar den kränkande skamvråns återkomst,  så länge barn tillåts leva ett våldsvirtuellt liv i mediavärlden, så länge barn förblir så osedda av de vuxna (= läs föräldrarna) att de måste skjuta ihjäl kompisar för att få uppmärksamhet - kan man väl inte lasta barnen/ungdomarna för de vuxnas tillkortakommanden? Men så är det lite varstans; barn har alltmer blivit ansvariga för sitt eget mående - och föräldrarna avgår! Barn i skilsmässa förväntas välja, utan att någon tänker på hur det kan kännas för ett litet barn att välja bort... barn i hem med omsorgsbrister skickas till BUP på behandling, när det i själva verket borde vara föräldrarna som fick vård/behandling...

För flera år sedan läste jag en bok om de små 10-åriga killarna i England som hade ihjäl en ännu yngre liten kille som de stötte på i ett köpcentrum. Det var en hemsk skildring av hur rättegången gick till - med en liten kille som helt förvirrad skulle svara på obegripliga frågor ställda enligt de vuxnas referensramar... och när killarna sedan släpptes från fängelse, 18 år gamla, blev det proteststorm i England!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article26008.ab

I början av -90-talet var det en drive i svenska skolor att man vid minsta bråk, krossad fönsterruta, mobbning etc. skulle tillkalla polis (inte föräldrarna!) för att de små 8-åriga barnen skulle lära sig att kicka en boll så att en fönsterruta gick sönder var skadegörelse, knuffas i bråk var misshandel osv. Tack i lov rann det där "tänket" ut i sanden.. barn behöver föräldrar som kärleksfullt sätter gränser och lär dem ansvar och de behöver goda förebilder! .... Vi måste minnas att de är barn och tänker inte som vuxna - och just därför måste de få fortsätta vara barn...

En 17-årig kille står på ett tak och tänker hoppa för att ta livet av sig.... man försöker förhandla med honom och han tvekar.... då ropar mobben "hoppa, hoppa"... och han hoppar..

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3438828.ab

Hur tänkte de som ropade - fattade de att det var verklighet och inte en film de tittade på? Har livet blivit som en dålig film där ingen dör "på riktigt" oavsett sparkar, slag och skjutvapen... Hamnade av misstag en natt framför ett riktigt obehagligt TV-program ultimate fighting eller något sådant henne det.... männen sprakade och slog på varandra helt besinningslöst - utan skydd - och blodet sprutade. En vrålade av smärta då den andra låg uppepå och höll stryptag på honom och bände honom ner mot golvet - "hoppas inte han knäckte ryggraden" var kommentatorns replik... en annan slogs medvetslös och låg försvarslös på golvet medan den andra fortsatte att slå! Helt sjukt - undra på att våra ungdomar inte lär sig att respektera livet .... allt blir som ett TV-spel fast att det är människor av kött och blod! Och föräldrar krigar för att få ta med sina barn in på barnförbjudna filmer... "jag är vuxen nog att bedöma själv vad mitt barn får se"! Och "såna här filmer tittar han på hemma - det är ingen fara!"

I morse vaknade jag, klev ur sängen och hann ända till köket innan jag kom på; sh-t jag har inte handikappande ont idag!!! - haltar bara lite "acceptabelt" och utsidan på låret är inte längre blått ner till knät ... det börjar få gröngula nyanser ung som när ett vanligt blåmärke bleknar och försvinner. Så nej, teorin om borrelia blir sämre och sämre, men jag får väl äta på med pencillinet - det får man ju inte avbryta bara "sådär"?

Fick ett kul uppdrag idag - skall medverka i en utbildning för Sveriges domarkår! Bra initiativ att de i sin utbildning få möta personer med en mer praktisk än juridisk ingång i ämnesområdena! Var ju uppe i Uppsala förra veckan och föreläste för juriststudenter.... känns som att jag tillhör dem som faktiskt får förmånen att föra in verkligheten i lagboken!

Ikväll skall jag vara gästföreläsare på en föräldrautbildning - skall bli kul att se vad jag kan tillföra..... ;-)

Eftersom jag just nu har så ont i min höft har jag kommit att fundera över uttrycket "på en höft".... jag är en typisk person som gör allt på en höft.. ett annat sätt att uttrycka det på är "trial and error".... det blir som det blir - i matlagning, utbildningar jag håller, barnuppfostran, att ta sig fram till en adress osv... jag läser sällan ett recept, jag kör på "känsla" mer än gediget förberedelsearbete då jag föreläser, jag har gått på intuition (och kärlek) då jag uppfostrat barnen (och det har blivit väldigt bra kan jag säga... ;-) jag har nämligen facit i dem som har egna barn idag!) och jag litar på att jag hittar till platser jag aldrig besökt förut (har rätt bra lokalsinne och känsla för väderstreck). Fast ibland sk-ter det sig, som den gången jag skulle på hembesök i Vallentuna och körde dit på vinst och förlust. Tog fram adressen då jag kom fram och tänkte att den hittar jag nog i telefonkatalogens kartdel (som jag har utriven som karta i bilen). När jag tittade på adressen visade det sig att personen hade ett box-nummer. Ingen hjälp alltså!! Men som tur var kunde jag ringa eniro och de hade _inte_ hemligt nummer - om så, hade jag gått bet!! 

så nu äter jag en pencillinkur utan anledning...

Min egen diagnos är att jag fått ett brustet blodkärl i höftleden som "läckt ut" så att skinnet nu blivit ungefär som då en sjuksköterska får ett blodkärl att brista vid provtagning. Vem har inte fått ett stort blått märke på armen av det? Ont gör det ännu, fast något bättre är jag - nu kan tex lyfta upp benet om jag ligger ner, det fixade jag inte förut... men jag är helt blå på utsidan av höften/låret - det var tom så mannen undrade om han borde känna sig orolig om jag kom till doktorn igen och visade upp hur jag ser ut ... ;-) Nåväl jag har inte gjort många knop den här helgen och är rätt nöjd  med att det inte är så mycket resande i veckan som kommer...

Vi var förresten och såg senaste Arn-filmen igår kväll! Jag gillar filmerna om Arn bla för att de inte är så hysteriskt kändistäta... ibland har man en känsla av att filmmakare tror att en films kvalitet ligger i hur många kända namn som finns i tablån... men jag undrar ang Guilliou och Arn - hur mycket är faktisk historia och hur mycket är fiction?

vet inte om jag tror på det.... har visserligen haft en antal fästingar under sensommar/höst men jag känner mig inte så sjuk som vid de tillfällen då jag verkligen haft borrelia... och värken startade liksom inne i leden och har nu sökt sig utåt och syns på utsidan... nåväl, jag fick en dunderkur pencillin och blir det inte bättre skall jag tillbaka...

Dottern skall ut med kompisar på sjön ikväll. De åker ut med ekan till en ö och skall elda och grilla korv men komma hem sedan - hon skulle nog ha velat sova kvar i tält, men de andra tjejerna är stadstjejer och inte alls samma friluftare som vår tjej... hon håller fö på att omvandla det dagis hon arbetar på till ett "ur-och skur-dagis" - ja inte riktigt då, men så långt det nu går inom ramen för ett vanligt kommunalt dagis. Igårkväll såg vi på TV ett program från UR om ett dagis där barnen sov ute på vilan, men inte i vagn utan på liggunderlag direkt på marken med tjocka täcken på sig - det såg härligt ut! Jag tror absolut på att barn som får vara ute mycket blir friskare....

Igårkväll då jag skulle lägga mig upptäckte jag ett jättestort "blåmärke" på min onda höft... det börjar luta åt en infektion. Hade en stafylokockinfektion i ett knä för några år sedan och det utvecklade sig på samma sätt... den gången tryckte läkaren ut en halvliter var ur knät - helt otroligt makabert var det.

Nåväl fick snabbt tid på vårdcentralen idag - de är fantastiska här - behöver man tid så får man alltid snabbt! Bara som en motvikt till all annan klagan på köer och dålig sjukvård...

Får väl återkomma med besked om utfallet senare...

Har så himla ont i en höft. Fick ta till dotterns krycka igår som hon köpte på vårdcentralen då hon stukat foten... så idag har jag krånglat mig upp genom landet, handikappad med käpp - och utgörande en "trafikfara" både för mig själv och andra - är inte van att hantera den... Var i Hudiksvall... de arbetar på järnvägen (överallt där jag åker känns det som) och vi fick åka buss mellan Gävle och Söderhamn... så jag fick gå med mitt onda hit och dit för att byta färdmedel!

Som tur är går det bra att köra bil! När jag sitter har jag ingen begränsad rörlighet - det är när jag går det gör ont!

Har googlat och ställt diagnosen idag... ;-) Det är inte förslitning - för då har man mer ont åt jumsken. Min värk (som sitter mer på utsidan av höften) stämmer bättre med inflammerad slemsäck, som tydligen är en rätt vanlig åkomma som man vilar bort. Men hur jag nu skall kunna ha möjlighet till det?  Jag står ju mitt i ett rörligt arbetsliv!