Vid den årliga "kontrollbesiktningen" hos doktorn hamnar jag i ständig diskussion om att jag äter lågkolhydratkost (självklart, som icke insulinbehandlad Typ 2-diabetiker!) men inte fettreducerat (typ Atkins-diet)! Trots att jag har bättre blodfettnivåer nu än på den tiden jag åt (obegränsat?) med kolhydrater och lite fett (typ viktväktar-diet) så envisas doktorn med att tjata om tallriksmodell, fettjakt och 5-6 mål om dagen (jag äter vanligen 2 lagade mål (frukost och middag) och ett mellanmål mitt på dagen). Det här sättet att äta är inte någon vald/medveten strategi utan har bara känts naturligt för mig. Jag har mått bra, helt enkelt (och fått det bekräftat vid blodfettsmätningar) Nu har jag nyligen förstått att den här dieten heter LCHF och är en av Socialstyrelsen godkänd behandlingsmetod! Undrar om min läkare tagit del av detta? Det visar sig väl i januari, då jag skall på ny "besiktning", om samtalet kommer att ta en ny vändning!

http://www.kostdoktorn.se/?page_id=144   

är jag född! Endabarnet till föräldrar som försökte i 15(!) år innan de fick till det! Det var långt före fertilitetsutredningarnas och behandlingarnas tid och de såg hoppet ute för länge sedan... då underverket, som blev jag, hände dem. På den tiden har jag en känsla att man mer var van att "gilla läget" - nuförtiden vill vi kontrollera allt! Födelse, liv - ja, tom döden! Jag menar någon syndabock måste ju stå att finna då olyckor sker, doktorn inte kan hjälpa eller någon helt enkelt ger upp andan! Mina vänner, så till vida är jag en produkt av mina föräldrar, att jag tror att allt detta är en del av livet - födelse, liv och död är varandras förutsättningar, enligt mitt sätt att se.... och en av de största utmaningarna för oss människor är att _leva_ trots att vi vet att livet är ändligt! Och därmed inte prata i termer som "om" jag dör, utan acceptera att det är "när" jag dör som gäller. Och trots det är livet gott!

Härligt att se henne igen .... och höra henne sjunga!

http://www.mariefredriksson.se/

Gamla otränade tanter som jag skall inte vara ute i skogen och leta vargar. Det sätter sig i kroppen! Benen är inte så "lättjobbade" idag och jag har ont i tårna efter att ha missat att klippa tånaglarna inför den långa vandringen.... det är många detaljer att tänka på, sådant som inte är det första jag tänker på... Svampen är i alla fall rensad och blir till omelett med svampstuvning till middag och kanske en svampmacka till kvällen... Kanske börjar det dyka upp kantareller i skogarna här också? Helgens äventyr gav blodad tand ...

att vara med i omröstningen på högerkanten!!

Tack på förhand!

Tänk dig att gå, timme efter timme i mörkret, med endast stjärnorna som ledljus, på tysta skogsvägar och då och då stanna och yla för att höra om någon varg svarar - men, inte ett ljud! Smått uppgiven säger ledaren att nu tar vi bilen och kör till några ställen... så får vi se.... Vi kör en bra bit och stannar till. Alla kliver tysta ut i mörkret och någon börjar yla, fler stämmer in. Då plötsligt! Hela skogen börjar genljuda av vargars svarsyl! Otroligt högt och helt nära oss! Det ekar mellan tallstammarna. Känslan är närmast andäktig - tänk att vara med om detta!! 

Dagen efter uppsökte vi samma plats för att söka efter spår i naturen av vargarna... Det var dåligt med det men otroligt mycket kantareller fanns det - och föralldel, lite vargbajs fick plats på skärmen!

http://www.livit.se/upplevelser/10149/?kat=5

Utöver mitt företagande/ordinarie arbete så är jag engagerad i en del föreningar och andra ideella verksamheter bla Transfer.

http://www.transfer.nu/se/startSida/

Det är himla kul och stimulerande att komma ut på skolor och prata i klasser om de kunskaper och erfarenheter jag har från mitt yrkesverksamma liv! Fast det kostar att vara ideell - om inte annat bensinpengar. Idag fick jag en förfrågan från en gymnasieskola i Haninge....

Barn måste få utvecklas i sin takt, frigöra sig och ta ansvar utifrån sin egen personlighet och mognad... Ibland tycker jag att moderna föräldrar  tenderar att ställa överkrav på de små barnen, vilket i förlängningen gör dem stressade. Det finns inget som är viktigare för barn än att få röra sig och att leka! Endast då skapas förutsättningar för lärande och inget pedagogiskt dataprogram i världen kan ersätta det!  

I en mig närstående förskola känpar föräldrarna för att barnen skall få tillgång till datorer! Tesen är att de måste "hänga med sin tid"  och inte riskera att bli omsprungna av kompisar som tidigt lär sig utnyttja datorns möjligheter. Nonsens menar jag. Jag läste för något år sedan om en undersökning (har ingen länk) där man fann att barn som började använda datorer först vid 10-12 års ålder efter något år var precis lika duktiga på det som de som börjat långt tidigare! Att sedan flimrande skärmar skapar hjärnstress hos barnen är en annan aspekt... Nej, ut i skogen med barnen - låt dem bända stock och sten, leka och röra sig fritt och lär dem därmed att behärska det vestibulära systemet  - och de kommer, de flesta av dem, att ha förutsättningar att bli forskare och professorer! ;-)

www.ladberg.se

www.vestibularis.se